Lite historia om kalla badet på Saltholmen

Ön Saltholmen har fått sitt namn genom att man förr i tiden haft saltkokning här. Sedan år 1903 har ön förvaltats av AB Långedrag, där det redan tidigare fanns en badortsanläggning. Bolaget bestämde sig dock tidigt att satsa på Saltholmen istället, eftersom vattenkvalitén var mycket bättre där än i själva Långedrag.

Järnvägen som drogs ut till Saltholmen och sedan användes till spårväg, var ett av Långedragsbolagets första strora mål. 1907 öppnades en spårvagnslinje - 9:an - och 1908 invigdes den sista biten till Saltholmen. Både varm- och kallbadsanläggningen öppnades år 1908. De visade sig bli mycket populära redan från början. I en artikel från samma år i GMP kan man läsa:

Stora människomassor foro ut till Långedrag igår eftermiddag och när invigningen af det nya kallbadhuset för idrottsmännen började - allmänheten får finna sig i att allt icke ännu är färdigt - var hvarenda plats upptagen på den långe bryggan utanför afklädningshytterna.

Till utställningsåret 1923 satsade Långedrag på kallbadanläggningen. Då byggdes en simbana på 50 x 25 meter, med plats för åtta tävlanden, samt en läktare under tak med sittplatser för 970 personer. Vidare byggde man två sviktar och en trampolin med höjderna fem, sju och elva meter. Efter den utbyggnaden kunde man kalla sig för Sveriges bäst utrustade simstadion. Här kom många prestationer att utföras, till göteborgarnas stora nöje.

Längre in på 40-talet avtog verksamheten på Saltholmen på grund av konkurrens från det privatägda Lisebergsbadet som öppnades 1936. Badets centrala belägenhet, den tempererade bassängen och inte minst den elektriska belysningen var åtråvärd. En stor del utav simklubbverksamheten flyttades dit och så gjorde även promotionstillställningarna senare.

Texten blir kompletterad inom kort...

Texten om historia är till stor del tagit ur denna bok.